DNA-analys avslöjade sanningen om de gamla vikingarna

Det finns en stereotyp att vikingarnas livsstil för det mesta bara bestod av episka strider och brutala raider på grannar och att de alla var starka, muskulösa män med blont hår och blå ögon. Men så är inte fallet. En ny storskalig genetisk studie publicerad i tidskriften Nature visade att vikingarna inte var så homogena en grupp människor som man trodde. DNA-analys av resterna från Vikingbegravningar visade att dessa människor ofta hade rötter utanför Skandinavien och ibland inte alls var skandinaver. Studien avslöjade också nya uppgifter om de gamla vikingarnas reseplatser.

Stereotyper om vikingar

Det sägs att vikingarna var modiga skandinaviska sjömän, långa och blåögda blondiner som skrämde Europas kuststäder med sina snabba segelfartyg—drakkars. Den tidigare nämnda genetiska studien som genomfördes av en internationell grupp forskare visade dock att detta inte är något annat än en dum gammal myt och att ”Viking” var mer en beskrivning av ett yrke snarare än en specifik etnisk grupp.

Hur undersöktes detta?

Forskare har avkodat genomerna av 442 män, kvinnor och barn vars rester hittades i Vikinggravar i Grönland, Ukraina, Storbritannien, Skandinavien, Polen och Ryssland. Dessutom analyserade forskarna data om 1 118 personer som bodde där tidigare och 3 855 personer som fortfarande bor där idag.

Vilka var vikingarna?

Studier visar att vikingarna inte var en homogen grupp människor. I synnerhet gäller detta deras utseende. Till exempel var mörkhåriga människor vanligare i Skandinavien än de är nu. Forskare har inte hittat något skandinaviskt DNA i Vikingbegravningen i Storbritannien, men vissa kvarlevor begravda i Skandinavien hade irländska och skotska markörer. Dessutom visade sig flera personer begravda i Vikingatraditionerna vara Samer, ett ursprungsbefolkning genetiskt närmare invånarna i Östasien och Sibirien än till Europa. Baserat på de erhållna resultaten drar forskare slutsatsen att ordet ”Viking”, åtminstone i vissa grupper i antiken, hänvisade till ockupation och inte till utseende eller ursprung.

Var reste de?

Genetisk analys gjorde det möjligt för forskare att spåra de gamla vikingarnas rörelse och deras ursprung. De fick reda på att svenska vikingar ofta plundrade Östersjön, Polen och floderna i Ukraina och Ryssland, medan danska vikingar besökte England oftare. Å andra sidan föredrog norrmännen den Nordatlantiska zonen, där de koloniserade Irland, Island och Grönland.

Även om forskare har hittat lite bevis på genetisk blandning mellan olika människor, har vissa kuststäder varit hotbeds av genetisk mångfald. En av dem var belägen på det moderna Danmarks territorium; de andra två var på öarna Gotland och Eland, som nu tillhör Sverige.

Genomet av moderna människor bevarar fortfarande arvet från de gamla vikingarna. Till exempel har cirka 6% av britterna, 5% av polackerna, 10% av svenskarna och 12-15% av norrmännen sitt eget DNA. Vad betyder det hela? Faktum är inte så mycket, förutom det faktum att vi till och med idag fortfarande är slavar för århundraden gamla stereotyper och att det finns många missuppfattningar som ännu inte har förstörts.

Raketnica Blog